Typer av saxofoner – 6 sorter och vad som skiljer dem (guide 2026)

Det finns sex typer av saxofoner som används i dag: sopranino, sopran, alt, tenor, baryton och bas. De skiljer sig i storlek, stämning (E♭ eller B♭), tonläge och klang, men har samma grepp. Altsaxofonen är vanligast och lättast att börja på, tenorn är jazzens och rockens favorit och barytonen ger djup botten.

Artikeln innehåller annonslänkar – vi kan få provision om du köper via dem, det påverkar inte vilka produkter vi rekommenderar. Så jobbar vi.

Typer av saxofoner kan verka förvirrande: alla ser ut som varianter av samma instrument, men en sopraninosaxofon är liten och rak medan en bassaxofon är över en meter hög. Den här guiden går igenom de olika saxofontyperna en i taget – stämning, omfång, storlek, vikt, ljudkaraktär, typisk musik och kända musiker – och samlar allt i en stor jämförelsetabell.

Du får också veta vilka ovanliga varianter som finns, hur saxofonen uppfanns och vilken saxofon som är lättast för en nybörjare eller ett barn. Letar du i stället efter en konkret köprekommendation hittar du den i vår guide saxofon bäst i test.

Typer av saxofoner – snabböversikt

Saxofonfamiljen delas in efter storlek och tonläge. I praktiken dominerar sopran, alt, tenor och baryton, medan sopranino och bas är betydligt ovanligare.

• Sopraninosaxofon (E♭) – minst av de sex, mycket ljus och skarp klang.
• Sopransaxofon (B♭) – oftast rak, ljus och sjungande ton.
• Altsaxofon (E♭) – den vanligaste nybörjarsaxofonen, smidig och uttrycksfull.
• Tenorsaxofon (B♭) – större och mörkare, jazzens klassiska soloinstrument.
• Barytonsaxofon (E♭) – tung och djup, ger botten åt blåssektioner.
• Bassaxofon (B♭) – en oktav under tenorn, sällsynt och stor.

Stor jämförelsetabell: saxofoner typer i siffror

Tabellen visar de olika saxofonerna sida vid sida. Klingande omfång anges med vetenskaplig tonbeteckning där C4 är mellan-C (ettstrukna c) och gäller grundomfånget från låg B♭ till hög F. Vikterna är ungefärliga för själva instrumentet utan etui och varierar mellan modeller.

Typ	Stämning	Klingande omfång (ca)	Form	Vikt ca	Klang	Typisk musik
Sopranino	E♭	D♭4–A♭6	Rak (ibland böjd)	Lättast i familjen	Mycket ljus, skarp	Saxofonkörer, fri jazz, orkester
Sopran	B♭	A♭3–E♭6	Oftast rak, finns böjd	ca 1–1,5 kg	Ljus, sjungande	Jazz, smooth jazz, klassiskt, kvartett
Alt	E♭	D♭3–A♭5	Böjd	ca 2–2,5 kg	Varm, smidig, uttrycksfull	Jazz, pop, klassiskt, skolorkester
Tenor	B♭	A♭2–E♭5	Böjd, längre hals	ca 3–3,5 kg	Fyllig, rå eller mjuk	Jazz, rock, soul, blues, funk
Baryton	E♭	D♭2 (C2 med låg A)–A♭4	Böjd med ögla vid halsen	ca 5–9 kg	Djup, mäktig	Storband, funk, blåssektioner
Bas	B♭	A♭1–E♭4	S-formad, över 1 m hög	Tyngre än barytonen	Mycket djup, mullrande	1920-talsjazz, saxofonkörer, experimentellt

Omfånget kan utökas uppåt med hög F♯-klaff och av erfarna spelare med altissimo-teknik. Barytonsaxofoner har i dag oftast en extra låg A-klaff.

Vad skiljer olika saxofontyper åt?

De olika saxofontyperna skiljer sig främst i storlek, som i sin tur styr tonläge, klang, vikt, luftåtgång och pris. Greppen är desamma, så den som kan spela alt kan i princip spela tenor eller baryton direkt.

Stämning: E♭ och B♭

Saxofoner är transponerande instrument. Det betyder att tonen som står i noterna inte är den ton som klingar. Adolphe Sax byggde familjen i två serier som följer varandra: E♭-instrument (sopranino, alt, baryton) och B♭-instrument (sopran, tenor, bas). När en altsaxofonist spelar ett noterat C klingar ett E♭, och när en tenorsaxofonist spelar samma C klingar ett B♭ en stor nona (en oktav plus en sekund) lägre.

Fördelen är att alla saxofoner läser noter och greppar på samma sätt. Nackdelen är att man inte kan spela direkt ur pianonoter – något som C-melody-saxofonen var tänkt att lösa.

Storlek, vikt och omfång

Varje steg nedåt gör instrumentet en kvart eller kvint lägre. Alt och baryton ligger exakt en oktav isär, liksom sopran och tenor samt tenor och bas. Det skrivna omfånget är i stort sett detsamma för alla – drygt två och en halv oktav från låg B♭ till hög F eller F♯ – men klingar i olika register.

Vikten ökar snabbt, från runt ett kilo för en sopran till fem kilo eller mer för en baryton. De större saxofonerna spelas därför med sele eller golvstöd.

Ljudkaraktär

Mindre saxofoner har en ljusare och mer genomträngande ton, större saxofoner en mörkare och fylligare. Men klangen påverkas lika mycket av munstycke och spelare. Därför låter två tenorsaxofonister som Stan Getz och Clarence Clemons helt olika på samma typ av instrument.

De 6 typerna av saxofoner i detalj

Här går vi igenom varje saxofontyp från den minsta till den största.

1. Sopraninosaxofon – minst och ljusast

Sopraninon är den minsta av de sex vanliga saxofonerna. Den är stämd i E♭ och ligger en oktav över altsaxofonen, vilket ger en mycket ljus, nästan pipig klang. Eftersom den är så liten byggs den oftast rak som en klarinett, även om italienska Orsi också tillverkar böjda modeller som ser ut som miniatyraltar.

Sopraninon är svår att spela rent och förekommer mest i saxofonkörer och experimentell jazz, men har ett berömt klassiskt ögonblick i Ravels Boléro, där partiet ofta spelas på sopransaxofon.

• Stämning: E♭, klingar en liten ters över noterat
• Kända spelare: Anthony Braxton, James Carter, Ian Anderson (Jethro Tull)
• Tillverkare: bland andra Orsi, Rampone & Cazzani, Selmer Paris och Yanagisawa

2. Sopransaxofon – ljus och sjungande

Sopransaxofonen är stämd i B♭ och klingar en stor sekund under noterat, alltså i samma register som en klarinett eller trumpet. De flesta sopraner är raka, men det finns böjda modeller som liknar en liten alt och som vissa tycker är lättare att hålla. Klangen är ljus, klar och sjungande och kan vara både mjuk och mycket genomträngande.

Sopranen är ingen bra nybörjarsaxofon trots sin litenhet. Den är känsligare för intonation än alt och tenor och är därför oftast ett andrainstrument för saxofonister som redan behärskar en större saxofon.

• Stämning: B♭
• Typisk musik: jazz, smooth jazz, klassisk saxofonkvartett
• Kända spelare: Sidney Bechet, John Coltrane (My Favorite Things), Wayne Shorter, Branford Marsalis, Kenny G

3. Altsaxofon – den vanligaste saxofonen

Altsaxofonen är stämd i E♭ och klingar en stor sext under noterat. Den är den överlägset vanligaste saxofonen för nybörjare och den typ de flesta tänker på när de hör ordet saxofon. Storleken är lagom för både tonåringar och vuxna, munstycket är lätt att få ton i och klangen är varm och smidig.

Altsaxofonen används i storband, blåsorkestrar, saxofonkvartetter och i orkesterverk som Bizets L’Arlésienne. I pop är altsolot i George Michaels Careless Whisper ett av de mest kända.

• Stämning: E♭
• Vikt: ca 2–2,5 kg
• Kända spelare: Charlie Parker, Johnny Hodges, Paul Desmond (Take Five), Cannonball Adderley, Candy Dulfer, Arne Domnérus

4. Tenorsaxofon – jazzens och rockens röst

Tenorsaxofonen är stämd i B♭ och klingar en stor nona under noterat, en oktav under sopranen. Den har längre hals med en tydlig böj och är större och tyngre än alten. Klangen är fyllig och kan gå från mjuk och viskande till rå och skrikande, vilket gjort tenorn till jazzens klassiska soloinstrument och en självklarhet i rock, soul, blues och funk.

Tenorn kräver mer luft och större händer än alten och är oftast för stor för barn.

• Stämning: B♭
• Vikt: ca 3–3,5 kg
• Kända spelare: Coleman Hawkins, Lester Young, Sonny Rollins, John Coltrane, Stan Getz, Dexter Gordon, Clarence Clemons, Bernt Rosengren

5. Barytonsaxofon – djup botten

Barytonsaxofonen är stämd i E♭ och klingar en oktav och en stor sext under noterat, en oktav under alten. Röret är så långt att det viks i en ögla vid halsen. Moderna barytoner har nästan alltid en extra låg A-klaff, som blev standard under 1980-talet, och instrumentet väger enligt Wikipedia mellan cirka 5 och 9 kilo beroende på modell.

Barytonen ger tyngd och botten i storband och blåssektioner och är ett populärt instrument i funk och soul. Den spelas nästan alltid med sele eller stöd mot golvet.

• Stämning: E♭
• Vikt: ca 5–9 kg
• Kända spelare: Harry Carney (Duke Ellington), Gerry Mulligan, Pepper Adams, Serge Chaloff, Lars Gullin

6. Bassaxofon – den största av de sex

Bassaxofonen är stämd i B♭ och ligger en oktav under tenorn. Den klingar två oktaver och en stor sekund under noterat och är mer än en meter hög. Adolphe Sax byggde den troligen tidigt som ersättare för ofikleiden, och den nuvarande S-formen syns i en av hans broschyrer från 1850.

Bassaxofonen hade sin storhetstid i 1920- och 30-talens dansorkestrar men försvann nästan helt under 1930-talet, sannolikt på grund av storlek, komplex mekanik och högt pris. I dag hörs den främst i saxofonkörer, blåsorkestrar och fri jazz.

• Stämning: B♭
• Kända spelare: Adrian Rollini, Scott Robinson, Colin Stetson (Arcade Fire, Bon Iver)

Exempel: en saxofon av varje vanlig typ

För att du ska få en känsla för hur de olika saxofonerna ser ut och vad de kostar har vi valt ett exempel på alt, tenor, sopran och baryton. Det är inga testvinnare, utan etablerade modeller som går att köpa i Sverige. Vill du jämföra fler modeller och prisklasser, läs vår köpguide för saxofoner.

Priserna är ungefärliga och ändras ofta – klicka vidare för aktuellt pris.

Ovanliga saxofoner och varianter

Utöver de sex vanliga typerna finns ett antal saxofoner som antingen är extremt stora, har andra stämningar eller är byggda för en särskild målgrupp.

Kontrabassaxofon

Kontrabassaxofonen är stämd i E♭, en oktav under barytonen, och klingar två oktaver och en stor sext under noterat. Den är ungefär två meter hög, väger runt 20 kilo och har nästan fem meter rör. Sax hade den med i sitt patent, och i början av 1900-talet byggde Evette & Schaeffer ett par dussin exemplar för amerikanska militärorkestrar. I dag tillverkas den av bland andra tyska Benedikt Eppelsheim och brasilianska J’Élle Stainer. Eppelsheim har också utvecklat tubaxen (1999), en smalare och mer lätthanterlig variant med samma omfång.

Subkontrabassaxofon

Subkontrabassaxofonen är familjens största medlem. Den är stämd i B♭ och klingar tre oktaver och en stor sekund under noterat. Adolphe Sax beskrev den i patentet som saxophone bourdon men byggde aldrig någon. Först 2010 visade J’Élle Stainer en spelbar kompakt modell, 2012 byggde Eppelsheim den första i full storlek och 2013 blev J’Élle Stainers fullstora version klar. Den är 2,74 meter hög, väger 28,6 kilo och har rekord i Guinness rekordbok som världens största spelbara saxofon. I andra änden av skalan finns soprillon, en B♭-saxofon en oktav över sopranen och ännu mindre än sopraninon.

C-melody-saxofon

C-melody-saxofonen är stämd i C och ligger storleksmässigt mellan alt och tenor. Poängen var att man kunde spela direkt från pianonoter, sångnoter eller fiolnoter utan att transponera, och den såldes som ett instrument för hemmabruk. Försäljningen toppade runt 1923, och tillverkningen upphörde omkring 1930 efter börskraschen. Kända spelare var Frankie Trumbauer och Rudy Wiedoeft. Begagnade exemplar dyker fortfarande upp, men de är sällan bra köp för nybörjare.

Alphasax – altsaxofon för barn

Trevor James Alphasax är en altsaxofon i E♭ byggd för yngre och mindre spelare. Den väger 1,86 kilo, enligt tillverkaren 33 procent lättare än en vanlig alt. För att göra den lättare har man tagit bort klaffarna för låg B och B♭, handflateklaffarna för de högsta tonerna samt sidoklaffarna för F♯ och C. Kvar finns ett kromatiskt omfång på två oktaver, vilket räcker långt för en nybörjare, och greppen är desamma som på en vanlig alt så att barnet kan byta upp senare.

Plastsaxofoner

Saxofoner av plast är äldre än man kan tro. Grafton-altsaxofonen av akrylplast tillverkades från 1950 till omkring 1960, och både Charlie Parker (på konserten i Massey Hall 1953) och Ornette Coleman spelade på en.

I dag finns två huvudtyper: fullstora saxofoner i polykarbonat som Vibratosax, och förenklade barninstrument som Nuvo jSax. jSaxen är stämd i C, spelar kromatiskt från mellan-C till G en oktav upp och är gjord i tålig plast. Den passar små barn som vill prova på, men ersätter inte en riktig saxofon vid lektioner.

Vilken saxofon är lättast? Råd för nybörjare och barn

Altsaxofonen är lättast att börja på för de flesta. Den är lagom stor och tung, munstycket är lätt att få ton i, det finns mest nybörjarmaterial och noter för alt och det är det instrument som musik- och kulturskolor oftast startar elever på.

Vuxen nybörjare

Välj alt om du är osäker och tenor om det är tenorklangen du drömmer om. För en vuxen är skillnaden i svårighet liten. Sopranen är däremot inget bra förstainstrument eftersom den är svårare att spela rent, trots att den är liten. Barytonen är tung och dyr och brukar komma senare.

Barn

Barn börjar ofta på saxofon runt tio års ålder, när händerna räcker till klaffarna och lungkapaciteten är tillräcklig för en alt. Yngre barn kan börja med en Alphasax, som är både lättare och har färre klaffar, eller prova på med en plastsaxofon. För riktigt små barn är det ofta bättre att börja med blockflöjt, som tränar fingrar, andning och notläsning inför saxofonen. Prata gärna med kulturskolan i din kommun – många hyr ut instrument till elever.

Tips för att komma igång

• Köp eller hyr från ett etablerat märke – dålig mekanik gör det svårt att få ton.
• Börja med ett mjukt rörblad, till exempel styrka 2 eller 2,5.
• Öva med metronom och ha noterna på ett stabilt notställ.
• Ta några lektioner i början för att få rätt ansats och andning från start.

Material: mässing, lack och silver

Nästan alla saxofoner är gjorda av mässing, en legering av koppar och zink. Kroppen täcks sedan av ett tunt lager klar eller färgad lack som skyddar mot oxidering – det är därför de flesta saxofoner ser guldfärgade ut utan att innehålla guld.

• Guldlack – vanligast på både elev- och proffsmodeller. Ger ett varmt utseende och enkel skötsel.
• Silverplätering – finns som tillval, till exempel Yamaha YAS-280S. Kräver lite mer putsning.
• Nickel och svartlack – förekommer mest på billigare modeller och som designval.
• Brons och kopparrika legeringar – används av vissa tillverkare som Yanagisawa för en tänkt varmare klang.
• Plast – polykarbonat eller akryl för lätta och tåliga instrument, se ovan.

Hur mycket ytbehandlingen påverkar klangen är omdiskuterat. För en nybörjare betyder mekanik, täta klaffdynor och munstycke betydligt mer.

Saxofonens historia – från Adolphe Sax till idag

Saxofonen uppfanns av belgaren Adolphe Sax, född 6 november 1814 i Dinant. Han var instrumentmakare, flöjtist och klarinettist och utvecklade saxofonen i början av 1840-talet. Idén var ett instrument som kunde spela snabba passager som ett träblåsinstrument men höras lika starkt som ett bleckblåsinstrument.

Sax flyttade till Paris 1842 och fick sitt franska patent den 28 juni 1846. Patentet omfattade 14 saxofoner i två serier om sju: en serie i C och F för orkestrar och en i B♭ och E♭ för militärorkestrar. Det var B♭/E♭-serien som blev standard, och saxofonen fick snabbt en plats i franska militärorkestrar. I symfoniorkestern blev den däremot aldrig en fast medlem.

Det stora genombrottet kom med jazzen. Under 1920-talet exploderade saxofonens popularitet i USA, både i dansorkestrar och i hemmen, där C-melody-saxofonen blev en storsäljare. Coleman Hawkins och Lester Young gjorde tenorn till ett soloinstrument, och Sidney Bechet gjorde detsamma med sopranen. Sax själv hann inte se det – han dog i Paris 1894.

Franska Henri Selmer Paris tog 1929 över Adolphe Sax verkstäder, och Selmers Mark VI från 1954 räknas fortfarande som en av de mest eftertraktade saxofonerna någonsin. Efter jazzen tog saxofonen plats i rhythm and blues, rock, soul, funk och pop.

Vanliga frågor om typer av saxofoner

Så har vi tagit fram guiden

Guiden bygger på Wikipedias artiklar om saxofonen och de enskilda saxofontyperna, Henri Selmer Paris historik, Yamahas specifikationer samt Trevor James och Nuvos produktinformation. Exempelprodukterna visar en typisk saxofon av varje vanlig typ som går att köpa i Sverige, valda utifrån tillverkarens rykte, specifikationer, pris och lagerstatus. Uppgifter vi inte kunnat bekräfta har vi utelämnat. Läs mer om hur vi arbetar och hur annonslänkarna fungerar på sidan Så jobbar vi.

Källor

• Wikipedia – Saxophone
• Wikipedia – Adolphe Sax
• Wikipedia – Baritone saxophone
• Wikipedia – Bass saxophone
• Wikipedia – Subcontrabass saxophone
• Wikipedia – C melody saxophone
• Henri Selmer Paris – Notre histoire
• Yamaha – YAS-280 specifikationer
• Nuvo – jSax